måndag 4 februari 2013

I´m moving on ...

WE are moving on, menar jag naturligtvis ;-)

När jag summerar mina tankar efter BETT-konferensen hamnar jag på PERSONLIGA MÖTEN.

Med Dr Ruben Puenteduras när vi satt sju pedagoger från Tunaskolan och Fäladsgården och Ruben frågar oss: Vilken modell arbetar ni utifrån i ert formativa utvecklingsarbete? Hade jag läst den frågan hade jag nog valt att inte svara, nu blev jag tvungen att stå svarslös! Ruben lyfte även fram lärarens uppdrag: att arrangera en god mix av Pedagogik - Teknik - Innehåll,  först då blir det Kunskap värdig eleven. Kunskap är Key issues, i Sverige kallade The Big Five. Tekniken är bara naturlig, lika narturlig som boken, pappret och pennan varit i gårdagens skola.

Mötet med Ruben gjorde att jag förstod hur vi ska gå vidare i vårt utvecklingsarbete.

Sir Ken Robinson pratade inför en fullsatt sal med över 800 skolintresserade åhörare. Jag fick förmånen att delta i ett eftersnack med Sir Ken och fick då verkligen möta honom. Han och jag satt bredvid varandra över ett glas bubbel och han berättade om sin kollega som gått ner i vikt. Jag tänkte lite kort, men varför berättar han det för mig, nu? Väluppfostrad som jag är, satt jag snällt och lyssnade, nickade med och hummade. Tror du han skulle äta och dricka precis som alla andra människor? frågar han mig. Naturligtvis inte! det är därför vi i skolan ska ha individuella utvecklingsplaner för varje elev. Alla lär sig på olika sätt. Sir Ken fick mig att förstå varför vi har IUP:er till varje elev, men har Björklund förstått det? Och de vi skriver idag, är inte värda namnet ...

Mötet med Sir Ken gjorde att jag förstod att att vår fyrkantiga skola är helt fel. Var och en har rätt att utvecklas efter sina egna förutsättningar.

För mig avslutades veckan med att jag stod en meter framför Sarah Dawn Finer när hon berättade hur viktiga vi lärare är för våra ungdomar. Att höra henne berätta om en episod när hon träffade en flicka på Åhlens som frågar Sarah, är du Zoie Finers syster? Zoie är lärare i engelska och musik på en skola i Stockholm. Sarah berättade om flera sanningar om skolan samtidigt som hon sjöng några av sina låtar. Jag fastande för hennes I´m moving on som kan tolkas på så många olika sätt. Visst hade jag hört den flera gånger tidigare, men att stå så nära henne, ha ögonkontakt med henne och höra låten kopplad till skola gjorde intryck på mig.

Mötet med Sarah gör att jag byter ut I mot We i hennes låt och bestämmer mig för att forstätta vårt fantastiska arbete med att utveckla skolan till det den bör vara; en skola som matchar 2020-talet.

Under hela konferensen har jag boostats av möten med skolsveriges elit. En elit som är positiv och tror på Sverige som en kunskapsnation. En elit som tror på våra ungdomar både nu och i framtiden.

En liten undran vill jag dock kasta ut i etern: Varför organiserar vi inte grundskolan efter The Big Five? Tänk om det kunde räcka med att vi satte fem betyg? Ett på var förmåga? Först då skulle de personliga mötena blir överordnande allt annat i skolan. Möten både elev-elev, elev-lärare och lärare-lärare. Då tvingas alla att samarbeta, precis det som som framtidens samhälle kommer att kräva. Kopplar man dessutom ihop The Big Five till att de ska visas och användas i autentiska arenor för att ge godkända betyg (för betyg får vi nog ha kvar för att kunna sortera våra gymnasie- och universitetsstudenter) har vi kommit betydligt närmare en skola värdig 2013!

En sådan läroplan skulle ställa krav på hela samhället att ta ansvar för våra ungdomars utveckling. Först då kommer skola och samhälle att mötas på riktigt.

Man jag klarar av att Moving on, även utan en annorlunda läroplan ;-) Personliga möten, that´s the shit! Både digitala och IRL.
/Viveca

1 kommentar:

  1. Blir så inspirerad av att bara läsa ditt inlägg och hoppas verkligen att vi får höra mer av era tankar och idéer som kom under BETT dagarna. Detta kopplat till hur vi kan arbeta vidare på Fäladsgården för att nå våra elever på ett ännu bättre sätt.

    SvaraRadera