”WOW vad spännande det är! Vi hade ju ingen aning om att det var detta det skulle innebära att vara lärare när vi började jobba.”
Detta var min systers spontana kommentar efter två dagar på SETT. Hon heter Frida Hellgren Kesti och är lärare på Nordlyckeskolan i Göteborg. Jag kan bara hålla med. Det är så spännande. Under mina 10 år som lärare, de 3 senaste på Fäladsgården, har min lärarroll förändrats. Jag har gått från att fokusera på bedömning till att mer och mer fokusera på lärande.
I början av min yrkesbana var min viktigaste uppgift att skapa uppgifter som var tydligt kopplade till strävans- och uppnåendemålen. Jag motiverade alla uppgifter med precis vad de skulle ge mig underlag till. Undervisningen handlade om uppgift och bedömning. Väldigt mycket bedömning. Idag vet jag att jag i huvudsak sysslade med summativ bedömning även om jag ofta gav motiverande kommentarer till varför de fick det betyg de fick på en uppgift. Fokus i min planering av mina lektioner var att se till att eleverna fick bra uppgifter som gav mig underlag för att sätta betyget och det var jag som försökte förmedla allt det eleverna behövde veta för att kunna lösa uppgiften, ibland med en genomgång ibland med ett kompendium med t.ex. artiklar och faktatexter från nätet.
Idag ser det annorlunda ut och idag, just idag, ser jag det så här: Nu är det elevernas lärande som är i absolut fokus istället för bedömningen. När ett arbetsområde ska planeras är elevernas lärande det viktigaste jag ska tänka på och fråga mig hur jag ser till att de ska lära sig så mycket som möjligt.
Men hur lär sig eleverna så mycket som möjligt?
Efter två dagar på SETT har jag är det några saker som jag nu tänker ta med mig till min undervisning.
Jag måste ge eleverna uppgifter som är motiverande. Detta kan vara för att de är relevanta för eleverna och anknyter till deras värld. Det kan också vara att det är uppgifter som känns viktiga att lösa på ett bra sätt. Om eleverna vet att deras arbeten ska presenteras för någon utanför skolan blir det viktigare att det är bra genomfört och rätt.
Jag måste planera mitt formativa arbete genom att planera vilka frågor som jag ska ställa som utvecklar deras lärande och vilka frågor som jag ska ställa som synliggör deras lärande. Christian Lundahl sa så många kloka saker på sin SETT-föreläsning och här kommer en: ”Eleverna måste få en näsa för kvalitet”. Om eleverna sätter igång att arbeta med en uppgift måste de få input från andra för att utveckla sitt eget arbete. Detta kan de få genom att visa varandra sitt pågående arbete eller genom att få ut exempel på elevarbeten som visar på olika kvaliteter och som kan starta en diskussion kring hur man visar kvaliteter för olika förmågor. Det skulle också kunna vara att jag efter att ett arbetsområde påbörjats ger ut en checklista och ger eleverna möjlighet att en lektion kolla igenom sitt arbete så långt de kommit utifrån den.
Så gör jag ju själv när jag ska lämna in eller visa upp ett arbete. I mitt jobb gör jag helst ingenting ensam. Jag ber min man, Daniel Hellgren titta på texter, för honom litar jag på och han är svensklärare. Jag planerar nästan alla mina lektioner och skriver mina LPP:er tillsammans med Kerstin Ovenholm och jag försöker sambedöma så mycket jag hinner med henne och andra kolleger. Om jag inte hinner sitta och kolla igenom arbeten tillsammans så vet jag att jag får diskutera igenom alla mina tolkningar när vi ses på onsdagsträffen. Om jag ska hålla en presentation försöker jag alltid se till att det blir tillsammans med Carina Hinn och gärna fler. Varför gör jag det? Jo, för att det höjer kvaliteten och för att det är roligare att lära sig och utföra uppgifter tillsammans.
Pedagogiska förebilder från SETT2013
- Martin Fernström
- Josef Sahlin
- Carina Hinn
- Viveca Dahl
- Christian Lundahl
- Frida Hellgren Kesti
- Anne-Marie Körling
- Daniel Barker
- Malin Hansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar