söndag 26 januari 2014

Kreativa lärmiljöer - Lyckans Londonungar!

London har fantastiska muséer, som är gratis för alla, gammal som ung. Jag besökte en del av dem, både i programspåret på onsdagen och privat då vi fick en stund över mellan aktiviteterna. Det som slog mig var att det överallt var skolklasser i alla åldrar igång med olika uppgifter på dessa muséer. Några gick med sin lärare som beskrev saker, andra satte sig på olika ställen och ritade av det de såg. Vissa hade samlats runt en guide som lät dem ha "hands on" på utvalda saker ur samlingarna, andra letade efter föremål som de fått ut som fotografi och ytterligare andra fyllde i formulär med både egna frågor och svar på förutbestämda.
Och jag önskade att Lunds skolelever kunde få äga och uppskatta sin regions muséer och utemiljöer på samma sätt.
Många muséer i Lund och Malmö har gratis inträde för barn och ungdom, men guider och särskilda pedagogiska upplägg kostar och vi har dessutom bara tillträde under vissa tider.  Jag önskar att vår regering skulle återinföra att statliga muséer var gratis för alla, även med guider och att dessa guider dessutom hade mer "hands on".
Samtidigt önskade jag att vi på Fäladsgården skulle ta ut våra elever ännu lite mer så de fick samspela med både olika sorters källor och andra lärmiljöer utanför klassrummet. Kanske att vi skulle kunna utnyttja våra projekt till att ämnesöverskridande göra just sådana utflykter, ytterligare mer än vad vi redan gör idag.

Till viss del är det vår egen och vår skolas planering som hejdar oss från att vara mer ute bland det vi lär om, en annan del är ekonomin. I första hand vad resorna till exempelvis Malmö, Köpenhamn, Trelleborg och  Landskrona, dit vi oftare förr åkte med klasser för att studera både permanenta och tillfälliga utställningar, kostar. I andra hand inträdet.

Ibland dyker det upp enastående utställningar, ifjor vid den här tiden hade jag önskat att vi med en årskurs skulle åkt in till den mycket trevligt uppbyggda Tutankamon-utställningen på Malmö Arena. Inträdena var dyra, det figurerade chans att vinna gratis inträde för en klass, jag försökte men vann inte. SO-ämnet hade inte råd och det blev inget besök. En tanke från mig är att vi, precis som vi nu under några år satsat stora pengar på att utrusta elever och salar med den tekniska utrustning som möjliggör att arbeta med och visa alla slags olika uppgifter, presentationer och processer, nu kunde satsa pengar på att få de intryck och upplevelser som behövs för att skapa dessa uppgifter, presentationer och processer.

Sista eftermiddagen i London samlades alla vi på Norra Fäladen för att gemensamt diskutera det vi önskar se i vår egen och hela skolområdets utveckling framöver. Då träffade vi återigen Ewan MacIntosh, som gav oss två modeller att komma underfund med detta i. Den jag fastnade mest för var att i ett enkelt diagram där x-axeln gick mellan låg/snabb och hög/långsiktig arbetsinsats och y-axeln gick mellan låg och hög inlärningsfaktor sätta in både sådant vi redan gjorde och våra önskemål framöver.


Det som gav låg inlärningsfaktor skulle vi plocka bort till förmån för de med hög. De moment som krävde hög arbetsinsats skulle vi ha som lite längre mål att genomföra, medan de med lägre arbetsinsats skulle vi börja med redan nästa vecka. Att göra detta för sig själv är nyttigt, att göra det för hela skolområdet är en större uppgift än vad vi hann med under den kvarten vi hade till förfogande och det är något det behöver läggas mer tid på.

Ewan MacIntosh tyckte att lärmiljöer utomhus var ett utmärkt exempel på något som gav hög inlärningsfaktor, att be politiker om att öka tillträdet för allmänheten till muséer är en långsiktig förändring, men att på skolan se över hur man skulle kunna ha mer inlärning ute vore möjligt att starta under rådande läsår.

Lärmiljöerna inomhus behövs verkligen också ses över. Det räcker att man ser på några av bilderna från de engelska skolbesöken, så väcks en nyfikenhet kring vad det är som elever och lärare har satt upp på väggar, fönster och dörrar. Vi har diskuterat detta massor av gånger och ibland har vissa av oss "skyltat" och "skyltat om" i våra salar för att inte klassrummen ska se så sterila och intetsägande ut. Det kräver tid, engagemang och också att man inte undervisar i för många olika klassrum. Alternativ skulle vissa klassrum kunna få vara ämnessalar, där alla elever någon gång får vistas och bli inspirerade till att ta reda på mer om det ämnet.

Andreas och jag talade om, som vi också haft uppe, att exempelvis engelsklärarna skulle få inreda engelsksalar. Och liknande med andra språk och SO och svenska. De som redan har möjlighet till att ha det så är ju dels de praktiskestetiska ämnena som har egna salar, samt de NO-salar med laborationsmöjligheter i. Var gång vi diskuterat detta på arbetsplatsträffar och liknande stupar diskussionen på ifall eleverna ska ha hemklassrum framför att vi ska ha ämnessalar, samt parallelläggningen av ämnena. Om alla sexor har engelska samtidigt, kan ju bara en klass rimligtvis få vara i den inredda engelsksalen.

Kan man tänka om kring detta så vi kommer vidare? Kan delar av inspirationen finnas utanför salarna istället, så att elever kan söka den även mellan lektionerna? Vi har påbörjat sådana projekt och jag minns vår kollega Anna som drog i både tidslinjen i souterrängen och en muralmålning i sal 19, jag kommer också ihåg vår kollega Guje som föreslog att vi skulle ha bokbytarhyllor ute vid sittgrupper i skolan, så elever kunde låna bok, läsa och lämna tillbaka den eller en annan, såsom Cecilia Lewin startade bland oss kolleger i Röda rummet.

Vi måste ta till vara våra goda idéer och möjliggöra att vi lärare får vara kreativa och bygga/skapa kreativa lärmiljöer. Samt att eleverna får vara med och sätta upp sina alster och förklaringar, så inte alla redovisningar och processtankar göms i digitala mappar. Jag gillar det som en grupp från Backaskolan tog upp på sin blogg om sitt studiebesök på Bowes Primary School, där de på foto visar att redan då man kommer till ett klassrums dörr ser man utanpå vad de läser för tillfället (de läste om Shakespear).

Vi satte upp fler anslagstavlor i alla klassrum häromåret just för att vi skulle kunna visa vad vi jobbar med utan att sätta planscher på väggar, dörrar och fönster, så viss anpassning har gjorts men vi behöver komma vidare. Kanske några av våra inledande och avslutande dagar på terminer och läsår, samt reflektionsdagar och kulturprojekt kunde gå till att göra skolan till en sådan miljö. Vi startade lite i den andan då skyltarna till lärosalar gjordes och nu då toalettdörrarna ska göras om kan man kanske tänka kreativt, kring både ut och insidan. BildCissi har haft idéer om att man skulle kunna måla trappstegens uppbyggnadskanter i lockande mönster, som exempelvis så här:


eller till och med göra dem till pianotangenter á la
Pianotrappan på Odenplan från 2009
Här är jag ute och far lite i tankarna, men medge att det skulle väcka lust, även om tangenterna inte gick att spela på!
Bäst att några av er andra också tänker på vad som skulle vara möjligt och inspirerande att ha runt eleverna i skolmiljöerna.:)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar